Skogsdag i Gårelehöjden

mars 19th, 2018

 

 

Onsdagen den 14 mars genomförde Norrskog en välbesökt skogsdag i Gårelehöjden på ett avlägg i nära anslutning till riksväg 90 i nedre delen av by, där en avverkning på två grannfastigheter pågår.

Nils-Anders Forssén från Norrskog hälsade alla välkomna och berättade om dagens aktiviter.

 

Man fick se hur det går till med slutavverkning i brant terräng och under dagen kunde besökarna ta del av en mängd olika aktiviteter. Det förevisades om svarvtimmer av grovgran och en representant från PLYFA var på plats. Det förevisades även något som kallas Björksågkubb. En representant från Fyrås Trä deltog och Ramsele Vulk & Maskin visade motorsågar och annan utrustning.

Gallringskördare modell mindre som lämpar sig väl i förstagallringar.

 

Besökarna blev bjudna på fältlunch med ärtsoppa och kaffe. För underhållning stod Gårelehöjden-Tarseles egen trio, Höbäckstrion, som återförenades efter nio års uppehåll för just detta tillfälle. Trion består av byborna Kent Ingelsson, Nils-Arne Nilsson och Göran Stenmark. De framförde låtar de själva gjort och med lokal anknytning.

En fin dag med fint väder.

Tornet på Asplokhöjden Högdaberget

mars 12th, 2018

Syskonen Grethe och Greger Andersén samt kusinen Staffan Stenmark på väg upp i tornet i mitten av 1950-talet.

 

På högsta punkt på Högdaberget 406 m öh, Asplokhöjden, stod förr ett trätorn som många än idag minns.

Så här skriver Leif Eliasson, Junsele, som arbetat för lantmäteriet, om tornet;
Tornet var inget brandtorn utan ett mättorn byggt av Rikets Allmänna Kartverk ca 12 m högt. Gårelehöjden är en gammal 1:a ordningens punkt från 1898 och 1948 års triangulering med direkt sikt bland annat till Nävernäsan ovanför Åkerbränna.
Gårelehöjden ingick också i Rikstrianguleringen med början från slutet på 60-talet i Skåne till början 80-talet i Treriksröset.
Jag deltog i dessa mätningar och gjorde mätningar från detta trätorn 1976 när Rikstrianguleringen passerade Junsele. Tornet revs senare av Lantmäteriet av säkerhetsskäl, liksom en massa liknande mättorn i hela Sverige. Dessa torn var lite speciella, egentligen var det två torn i varandra, ett inre för mätinstrumentet och ett yttre för den som mätte så att instrumentet var stilla under hela mätningen.

Foto från samma tillfälle som ovan, här även med de vuxna. Fr.v ovan; Sven-Ivar Stenmark, Siri Andersén och Inez Stenmark. Barnen är Staffan Stenmark samt Grethe och Greger Andersén. Foto ev Olle Andersén.

 

Så här beskriver Ortnamnsregistret – Institutet för språk och folkminnen, Asplokhöjden.

 

Hammartjärndammet – Stendammen

mars 6th, 2018

Dammen 2012. Foto: Anita Berglund

Hammartjärndammet ligger öst om Storhammartjärn över Stora Hammartjärnsbäcken som än idag till stora delar finns kvar är ca 80 meter lång, men just i själva bäckfåran har man sprängt bort en bit av den.
Dammen har funnits där länge och många har haft funderationer om vilken funktion den haft. Kallas även bara för Stendammen.

Däremot vet man sedan tidigare att den gamla s.k. Ridvägen mellan Junsele och Ådals-Liden passerade längs efter dammen. På senare tid har man i handlingar kunnat konstatera att området ovan dammen kallades dammslåtten, vilket t.ex. framkommer i handlingar till den avvittringskarta från 1856 som finns med här.

Vid denna tidpunkt hade nybygget Mjösjö kommit till men området som på den tiden låg på kronoallmänningen hade sedan åtminstone 1700-talets mitt nyttjats till slåtter av bönder i Mo by i Junsele socken.

Avvittringskarta 1856.

 

Av Göran Stenmark

 

 

Nödåren 1866-1870

februari 13th, 2018

Ur tidningen Nya Dagligt Allehanda den 5 juni 1867. Där påpekar man att inom Junsele var nöden störst i byarna Gårelehöjden och Tarsele.

Missväxtåren 1867–1869, som framför allt drabbade norra Sverige, var den sista svåra missväxten i Europa. Den dåliga skörden ledde till katastrofala följder. Speciellt 1867 var våren extremt kall och sommaren dröjde med isar på sjöarna fram mot midsommar.

Provinsialläkaren för distriktet skriver bl.a. följande i sin årsrapport för 1867;

Genom flera års klena skördar och 1867 års nära totala missvext har detta distrikt blifvit ett fattighus. De riktiga bidragen till nödens lindrande, var både staten och enskilda lemant, räcka dock ej till åt alla hungrande magar, Dock har mig veterligen ej någon inom distriktet omkommit af svält. Lyckligt för folket som ej förr har varit att timmerdrifningen skett i stor skala och således tillfälle till arbetsförtjenster funnits.

 

Här är ett utdrag ur en dagbok förd av bonden Anders Olof Myrholm i Vallen Junsele;

Den 31 Maij 1867. Snön har i går och i dag nästan gått af åkren, en tredjedel ligger qvar på åkren. Det är svår foderbrist och inte bättre för människor. Folk har förlorat alt mod och inga goda utsigter är för något got år. Stor pänningbrist och exekutiva Auktioner utan al ända. Så svår tid har icke varit i dettaårhundrade. Herren straffar för synd. Lär oss bekänna synden.

Men till slut så blev det ju bättre år och dagar, och den 2 februari 1873 skriver Anders Olof följande;

Hela januari har varit blid. Timmer bulrar i hägnen alla dagar, de kjöra för ända till 16 Riksdaler om dagen. Vi har intet mistat mer än en galt och två får på dessa år. Herre var mäd oss under det kommande året och lär oss hoppas upå din godhet. Lär oss att även samla för våra odödliga själar. I denna by har ingen dött på 1 och halvt år. Håll oss bredd att träda ut ur tiden in i evigheten.

 

 

Paulus Viklund – äventyrare i Tarsele

januari 12th, 2018

Karta över nybygget Björna i Södra Tarsele 1854. Wiklunds torp finns utsatt intill gränsen mot Gårelehöjden.

 

Paulus Wiklund hette den förste torparen i Tarsele. Han var född den 6 januari 1784 och husförhörslängden i Junsele uppger Alnön som plats. Där finns han ej med i födelseboken.

Första gången som jag återfunnit honom i kyrkböckerna är år 1827, när han och hans hustru inflyttade från Skön till Wargbäcken i Graninge socken som torpare. Hustrun hette Christina Danielsdotter och var född den 7 maj 1780. Från år 1829 blir de torpare i Malmån i Graninge, och 1832 till Tåsjö.

1835 blir de slutligen torpare i Tarsele i Junsele, då de kommer över ett torpställe av nybyggaren Olof Jansson (Johansson.

De får bruka torpet på livstid utan betalning, och i kontraktet syns att Paulus redan uppsatt hus vid en plats kallad Björna. Till slått får han områden vid Höbäcken, Korsdalen, och en plats kallad Eric Elias rået. Han fick årligen ta ut 300 kärvar björklöv, samt vedbrand och timmer till husbygge.

Eftersom kontraktet skrevs under den 5 januari 1835, och hus redan var byggda, bör Paulus och hans hustru ha vistats i byn åtminstone under 1834.

Detalj ur ovanstående karta som visar byggnadernas läge på Wiklunds torp

 

I fånglistor för Härnösands Länsfängelse år 1848 kan man se att Paulus undergått 128 dagars fängelse på vatten och bröd, men jag har inte lyckats hitta orsaken. Han sattes i fängelset den 20 april och släpptes den 19 maj.

Men Paulus hade en händelserik historia som sjöman och soldat innan han kom till Ångermanland, vilket nedanstående avskrift ur sockenstämma i Junsele 1854.

Sedan det till göromålet åberopade förordnande blifvit för
de antecknade upläst och något jäf eller annat hinder mot
ärendets fullgörande icke var att anföra, anmältes Wiklunds
det hans granne Olof Jansson under sistleden gårdag genom
torparen Eric Petter Pehrsson i Gårelehöjden och målaren Anders An-
dersson blifvit kallad att äfven komma tillstädes och vara när-
varande, men när denne icke låtit sig afhöra föreslogs gö-
romålet, då Wiklund till en början anmälte det han uti
sine yngre år varit Sjöman och såsom sådan år 1808 blif-
vit pressad och deltagit i Finska kriget likaledes 1814 gjort
krigstjenst vid Fredrikshald då Norrge blef intagit, hvarefter
han några år derefter varit anförtrodd att såsom Skeppa-
re föra fartyg mellan Sundsvall och Stockholm, men fann
sig dermed ej tryggad utan ville söka sig egen torfva på
landbacken, hvilket han nu går att utvisa

Paulus Wiklund dog i Tarsele den 5 november 1856, och hustrun den 11 mars 1862.

Av Göran Stenmark

Skrömttjärna

januari 4th, 2018

 

Skrömttjärna är en ganska liten tjärn och ligger på höger sida efter vägsträckan mellan Mjösjön och Bredvattnet. Den syns väl från vägen.

Namnet tyder ju på att man upplevt oförklarliga saker vid tjärnen, men tyvärr finns inga muntliga traditioner bevarade om detta. Kalle Fängström på Mjösjön brukade berätta en historia om att abborrarna i tjärnen hade ett besynnerligt utseende, men även där är detaljerna i historien bortglömda. Möjligen kan det härröra från den tid när två hemman i Mo, Junsele hade sina fäbodar i närheten nere vid Bredvattnets sjö. Fäbodarna upphörde runt 1920 när Bredvattnets kronotorparby kom till.

Är det någon av den här sidans läsare som har något att tillägga om tjärnen så är det välkommet.

Alldeles strax innan man ser tjärnen korsar en skogsstig bilvägen och det är den gamla medeltida s.k. Ridvägen från Ådals-Liden till Junsele som ända fram till 1800-talet var den allmänna vägen till Junsele och upp mot Lappmarken. Namnet kommer av att för flera hundra år sedan hade Junsele, Resele och Ådals-Liden samma präst som red mellan kyrkorna. Efter Ridvägen fanns s.k. fjärdingsmiltavlor. Inga tavlor finns kvar men själva stenfundamenten kan man ännu skönja efter stigen, och följer man stigen från bilvägen i riktning ca 50 meter norröver finns ett sådant fundament med en informationsstolpe.

Göran Stenmark

God Jul och Gott nytt År

december 21st, 2017

Byalagsförenigen vill härmed önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Tarsele fäbodar – Hedflofäbodarna

december 15th, 2017

Foto: Göran Stenmark 2015

”Târselboern” har man länge sagt och så även nu, men i början kallades dom ibland Hedflobodarna och den ligger ju vid Heflon.

Enligt Sigvard Sjölunds uppsats om Junsele fäbodar 1938 var fäboden anlagd före 1850 och användes  senaste gången som fäbod 1928. På vallen fanns tre fäbodstugor med ekonomibyggnader fördelade på tre hushåll. Men som ni ser här nedan är den från åtminstone före 1824.

I en nybyggesresolution från 1824 nämns Tarsehls Fäbodewall, och noteras även att där ”.finnes tillräcklig åkerjord, stenfri samt bestående af sand och lermjäla å ½ alns botten. äfwensom till slotter och slottesland blifwit upgifne och råräknade”.

I början var det tänkt att nybyggaren Jan Helgesson i Gårelehöjden skulle upparbeta ett fäbodställe vid det s.k. Bysjönoret. Detta framkommer i ett syneprotokoll från den 9 augusti 1830, där Mo bönder menar att Helgesson gjort åverkan genom bete vid Slåttesbäcken på Mo byemäns ägor vid Bysjönoret. Man kunde visa att Henric Henricsson i Mo fått denna trakt upplåten genom Konungens Höga Befallningshafvandes utslag den 22 December 1824.

Fäboden upptas inte på avvittringskartan 1857 eller i laga skifte 1868 men man vet att den fanns  där då. I en dombok för Sollefteå tingslags häradsrätt för 1867 gällande en överenskommelse om ett byte mellan en fastighet nämns den som ”Hedflofäbodarne”.

Man ser i handlingen att två bönder i Gårelehöjden, Erik Ersson och Sven Christoffersson sålde ett gemensamt ägt hemman i Tarsele, men undantog rätt att på 50 år nyttja fäboden samt bete i området.

Elof Grundström i Tarsele, född 1915, berättade 1989 att han mindes två störelser och ett fähus som låg emellan dem. En bit från dessa, närmare stigen mot Mjösjö, fanns ytterligare en bostuga, störelse och ett stall.

Fäboden ligger sedan långt tillbaka på bolagsmark, numera SCA. Heflon /Heflon ligger strax intill och fäbodstigen gick via spänger över den. Fäboden har sedan 1930-talet använts av älgjägare.

Jaktlag vid Tarselebodarna 1948. Bakre raden fr. v Haldo Johansson, Nils Ingelsson, Karl  Ingelsson. Främre raden fr.v. Gustaf Ingelsson, Arvid Tarberg, Kjell Engström

Jaktlaget 2008. Fr.v. övre raden: Christer Lindgren, Anders Blom och Mikael Dyneborg. Fr.h. nedre raden: Christer Tarberg, Magnus Tarberg och Mikael Tarberg

Sammanställt av Göran Stenmark

Hugo

december 13th, 2017

Hugo Eriksson (1918-1993) var den siste i Gårelehöjden som använde häst i jordbruket. Här passerar han och två barnbarn Sven-Ivar Stenmarks gård med ett hölass från Gammgårdsåkern sommaren 1986.

I bakgrunden skymtar Hugo och Gullans gård, nu i annans ägo. Bilden från hösten 2007 när byborna idéellt själva grävde för bredband.

 

Göran Stenmark

Tillbaka

december 13th, 2017

Det var länge sedan vi hade något inlägg på den här sidan, men nu hoppas vi det ska bli bättre. Det har hänt en hel del sedan sist. En del har flyttat ut, men några har även flyttat till byarna. Tyvärr har invånarantalet minskat genom en hel del dödsfall. Annars har verksamheten i byaförenigen i stort pågått som vanligt med skötsel av badet nere vid älven och rastplatsen med kvarnen.

Årsmöte med byalaget i juli 2017

Upptagning av bryggor 25 september 2017