Skrömt och Folktro

 

Skrömthistorier

 

Sven Stenmark hade en gång varit med häst och vagn i trakterna av Holafors, och vid Dahlgrens stod en liten man som syntes ville åka med på lasset. Denne var alldeles tyst, men hoppade upp på lasset. När hästen skulle börja gå igen var det hopplöst att komma någon vart. Hästen svettades och drog till slut sakta och tungt ekipaget. Efter en stund lättade det, och när Sven vände sig om för att tala med mannen, var denne spårlöst försvunnen.

Vid "Nybergs-backen" i Holafors, var det mycket skrömteri. Sven Stenmark kom en gång med häst och vagn, och plötsligt lossade selpinnarna, och skacklarnafölltill marken. Han gick av och satte fast dem igen, men de föll av ännu en gång. Han gjorde om proceduren en tredje gång, men med samma resultat. Detta trots att han hade gjort hål i selpinnarna, och trätt en rem igenom.

I "Kroken" nästan mitt för Erik Johanssons i Gårelehöjden har det talats om spökerier och de äldre skrämde barnen i byn med att det fanns "huvelös göbba" där, och de skulle hålla till i en älggrop som finns på platsen.

 

Folktro

När djuren om våren skulle ut på bete, lade man i en gård en spade med glödande kål på tröskeln till ladugårdsporten. Detta fick då djuren kliva över innan de gick ut, och då skulle de vara skyddade mot vittror och annat oknytt i skogen.

Var det så att man fick problem med vårtor och utslag gick man till Alma Stenmark, för hon kunde "kasta bort" dem.

Detta gick så till att hon av den drabbade tog lite guld från t.ex. en vigselring, lite silver och koppar från något den drabbade ägde, samt ett hårstrå och en bit av en nagel. Detta lindade hon in i ett almanacksblad, som hon en torsdagskväll när månen lyste tog med sig till en vägkorsning där hon under en ramsa kastade över ena axeln. Sedan skulle vårtorna vara borta.

 

”Hågg Kammen”

Fick man värk i handleden, dvs. ”kammen”, ”måste man ”hågge kammen borti len (leden) å dit i ven” (veden). Då gick man till en kunnig person som kunde detta, bl.a. en äldre man i Tarsele. Hos honom fick den drabbade lägga handen på tröskeln till ladugården, varvid den andra frågade; ”va hågg ja? Jo du hågg kammen borti len å dit i ven”. Han högg då i kors över handleden i själva tröskeln. Därefter skulle den drabbade vara befriad från sin värk.

 

”Stä blon”

Att stä blod var ofta förekommande i äldre tider när någon höll på att förblöda eller på annat sätt blödde ymnigt. Det brukade räcka att man fick tag i en kunnig person på detta, som därefter tyst för sig själv läste en ramsa eller en vers varvid blodet genast slutade rinna. Hur det gick till var hemligt och den som utförde detta fick inte avslöja hur, för då tappade han kraften.

En man i Gårelehöjden hade fått sin arm avsliten i en kastmaskin eller tröskverk. De hade då ringt den kunnige på att stä blod, och denna utförde läkningen via telefon.