Gårelehöjden
På gränsen mellan nuvarande Junsele och Ådals-Lidens socknar i norra Ångermanland ligger berget Gårelehöjden på norra sidan av Ångermanälven. Namnet har stavats olika genom tiderna, och i den äldsta handlingen från 1794 stavas det Gårelehögden. Olika stavningar följer i en mängd handlingar under första hälften av 1800-talet, som t.ex Gorelehögden, Gålehögden och Gårelshögden. Enligt Torsten Bucht skall namnet härleda till ordet lera eller smuts, dialektalt ”gör”, som syftar på den leriga marken vid Gåreleselet.
På 1790-talet låg Gårelehöjden på Kronoallmänningen mellan ovannämnda socknar och närmsta var nybygget Holafors i Ådals-Liden. Tidigare fanns ingen bebyggelse efter Ångermanälven mellan Rå by i Ådals-Liden, och Mo kyrkby i Junsele, en sträcka på ca 3 mil. Den gamla vägen mot lappmarken, Östra Ådalsvägen, gick sedan urminnes tid rakt över skogen mellan Rå och Mo. Mitt på denna sträcka anlades 1790 nybygget Fransåsen.
Första gången vi finner Gårelehöjden i handlingar är i en nybyggesresolution från 1794, när en Jöns Jönsson i Rå, Ådals-Liden och Anders Olofsson i Fransåsen, ansöker och får tillstånd att var för sig ta upp ett nybygge. De skulle upparbeta hemmanen till minst 1/8 mantal vardera, och från 1795 åtnjuta 15 års skattefrihet.
Jöns Jönsson född 1749, och hustrun Appolonia Persdotter var tidigare bosatta i Rå, Ådals-Liden. och de kom att bo kvar i Gårelehöjden till sin död. Vad gäller Anders Olofsson, så var han bror med nybyggaren på Fransåsen och hade sina rötter i Voxna. Anders Olofssons nybygge kom att hamna i den halva av byn som blev tillhörande Junsele församling, och Jöns Jönsson del kom att ligga i Ådals-Liden. Byn överfördes helt till Junsele först 1858.
Redan i september 1794 sålde Anders Olofsson sin del till sin svåger Johan Helgesson från Fjällsjö. Johan Helgesson kom att bli kvar i byn till sin död 1836.
År 1811 var de beviljade skattefrihetsåren till ända för de båda nybyggarna i Gårelehöjden. Nu skulle byn skattläggas, och skog samt övrig mark avvittras.
År 1820 genomfördes Storskifte i Gårelehöjdens by, och det man skulle skifta var skog och slått. Endast 9 år hade gått sedan skattläggning och avvittring utfördes, så det var ej så stora ingrepp som behövdes. Dessutom får vi betänka att nybygget anlades under en tid när de nya skiftesreformerna redan börjat ta form. Vid denna tid hade antalet gårdar ökat till fyra genom delning.
För Gårelehöjdens by genomfördes Laga skifte åren 1852 till 1854. I bykistan förvaras handlingar och karta över denna förrättning.
Sågen i Gårelehöjden
När den vattendrivna cirkelsågen togs i bruk har vi för närvarande inga uppgifter om, men den fanns åtminstone före mitten av 1800-talet. Själva sågbyggnaden låg vid bäcken en bit nedanför nuvarande riksvägen. Den nämns bl.a. vid laga skiftesförrättningen 1854 och där ser man att det även fanns en bräd- och upplagsplats nere vid älven. Den räknades 1879 som en finbladig såg.
Ovanför den forsande delen av bäcken ersattes i början av 1930-talet den gamla dammen av en ny dammlucka av trä med sidostöd av betong. Samtidigt ersattes det gamla överfallshjulet av ett s.k. underfallshjul. Enligt Gösta Sjödin tillverkades det nya vattenhjulet en vinter av Per Magnus Sjödin i dennes sommarstuga. Vid sågen fanns även en vattendriven spånhyvel som användes så länge sågen vafr i bruk.
År 1944 sågades sista gången när Arvid Tarberg m.fl. skulle reparera gården.
Idag kan man endast skönja platsen där den en gång stått.
Rester av sågen. Troligen en del till driften av spånhyveln. Foto: Göran Stenmark 1982.
Rester av sågen. Troligen en del till driften av spånhyveln. Foto: Göran Stenmark 1982.
Laga skiftet i Gårelehöjden
| Det var först vid det s.k Laga skiftet som det genomfördes en fullständig jordindelningsreform. Den grundar sig på en stadga från 1827, som innebar att de strödda ägorna inom en by sammanfördes till sammanhängande, enhetliga skiften – som regel högst två för varje bonde.
Som skiftesman förordnades meriterade lantmätare, vilka skulle biträdas av två skiftesgodemän. De senare var i regel betrodda bönder från någon annan by. I akterna finns både handlingar och karta. Handlingarna består av protokoll, och bilagor samt ägoförteckning och hävdeförteckning med vad som tilldelades varje lott före skiftet samt en delningsbeskrivning över vad som tilldelades varje lott. Slutligen finns ett sammandrag, samt beskrivning av de byggnader som skulle flyttas. För Gårelehöjdens by genomfördes Laga skifte åren 1852 till 1854 av lantmätare Colléen, samt godemännen, klockaren Per Persson i Lidgatu och hemmansägaren Pehr Tenglund i Rå. Skiftesdeltagare för Gårelehöjden var Salomon Jonsson och Erik Andersson (Engman) ägande 1 3/6 seland vardera, samt Anders Andersson, Eric Ersson och Anders Jansson, ägande vardera 2 3/8 seland. Summa: 9 1/2 seland. 1853 bestämdes gårdarnas läge efter skiftet och man kom överens om att Eric Erssons gård skulle flyttas till en ny tomt, och man förrättade en gårdsbesiktning och husvärdering. 33 Riksdaler och 16 Skilling banco skulle Eric Ersson få för hans gårds flyttande. På ett möte i oktober 1854 deltog även Fredrik Henriksson i Mo och nybyggaren Olof Johansson i Tarsele. Mo hade av hävd slåtter inom området mellan Tarsele och Gårelehöjden samt på två holmar i älven. Dessa tillföll nu Gårelehöjden mot kompensation på andra sidan rågången mot Tarsele. Dagen efter detta förevisades skiftesplanen och delägarna framställde anmärkningar, bl.a. Anders Jansson, som yrkade ensam rätt till vattenkällan, belägen inom Eric Erssons vilket han fick igenom. I övrigt såg man till att i fortsättningen få använda de fägator och fädref som tidigare använts utefter åkerhägnaden Beslutet inför skiftets färdigställande blev att västerhemmanen på vardera 2 3 / 8 seland, Salomon Jonsson, och Anders Andersson fick kvarboende rätt. Likaså gällde för österhemmanet 2 3 / 8 seland Anders Jansson samt torpägaren Erik Peter Ersson Däremot österhemmanet Nr. 1c, 2 3/8 dels seland, Eric Ersson, fick med utflyttningsskyldighet ett kort stycke från sin gamla tomt. Han bekom ett åker, ängs och skogsskifte där samt ett fyllnadsskifte vid älven intill Tarsele, upptagande en del av Höbäcken, Ofwanfors-slåtten och Rekmon. Anders Andersson utsågs att emottaga, kvittera, och förvara skifteslagets kartor och handlingar, hos vilken envar fick rätt att när som helst ta del av materialet. Utöver det ovan nämnda togs man upp en hel del ytterligare som kompensationskiften, fädrev och vattenkällor m.m. Protokollet skrevs under och justerades den 2 november 1854. Även samfälligheter redovisas, och vi ser att byn bl.a. hade en plats tilldelad för linsänke i Blindtjärn, en bräd och upplagsplats, kvarn- och sågplats samt lertag, samt att vi får redovisat vilka vägar som fanns inom Gårelehöjden. Som nämnts skulle Eric Ersson flytta sin gård och vid sådana tillfällen upprättades ett ”Gårdsvärderings-Besiktnings- och Utflyttningskostnads-instrument”. Där får man uppgift om vart man skulle flytta sina byggnader, och vad kostnaden i dagsverken blev. Dessutom beskrivs alla byggnader. Manngårdsbyggning , 18 3/4 alnar lång, 13 alnar bred, 17 hwarf hög, under näfwertak och stenfot, indelt i 2ne rum, kök och kammare med förstuga, 2ne spislar och fyra fönsterlufter, i någorlunda skick.Värderad till 200 Rdr Banco. Bryggstuga , 8 alnar lång, 7 1/2 alnar bred, 9 hwarf hög, under tak af näfwer, indeld i ett rum med spis och bakugn samt en fensterluft, Värde 50 Rdr Banco. Fähus , 13 3/4 alnar långt, 11 3/4 ahln bredt, 11 hwarf högt, med baketak, ifullt stånd, indeld till 7 bås. Värde 50 Rdr Banco. Härberge , 8 3/4 alnar långt, 11 1/2 alnar bredt, 15 hwarf högt under näfwertak, indelt i 2ne rum. Värdt 45 Rdr Banco. Stallsbyggning , 12 alnar lång, 7 1/4 alnar bred 13 hvarf hög, under baketak, men oinredd. Värderad till 25 Rdr Banco. Wedbod , 13 3/4 alnar lång, 9 alnar bred, 8 hvarf hög, under bakatak. Värde 10 Rdr. Tröskloge , 12 1/4 alnar lång, 10 alnar bred, 14 hvarf hög under näfwertak; Värderad till 30 Rdr. Foderlada , värd 4 Rdr. Enligt ett beslut från 1853 skulle Erik Ersson själv ombesörja flyttningen av sin gård med hjälp i form av dagsverken från sina grannar. Vid laga skiftet upprättades även en Stängseldelningsbeskrivning, där man får redogjort kostnader och omfång av inhägnader mellan olika ägor och emot grannbyarna. |
Gårelehöjden överförs helt till Junsele socken
Byn har ibland kallats byn i två socknar, och det stämmer till att börja med. Nybygget blev anlagt på kronoallmänningen mellan Junsele och Ådals-Liden 1794 och så var det fram till och med år 1858. I början var det ett hemman i var halva, men vid 1800-talets början var det dubbelt så många.
Detta medförde vissa problem, bl.a. i stämmor vilken socken som skulle svara för olika fattighjon m.m. och från 1858 ligger hela byn inom Junsele socken.
Enligt en sägen skall bönderna i den del av byn som låg inom Ådals-Liden själva begärt att få tillhöra Junsele socken. Orsaken skall ha varit att de ville slippa vara med och kosta på en renovering av kyrkan i Ådals-Liden. Nu gick man ur askan till elden, för 20 år senare skulle det byggas en helt ny kyrka i Junsele. Då ville dessa bönder åter bli överförda till Ådals-Lidens församling, men de blev nekade.
Det var den 6 augusti 1857 som det beslöts i Kammarkollegiet i Stockholm att återstående delen av Gårelehöjden som då ännu låg kvar i Ådals-Lidens socken skulle föras över till Junsele socken i jordeboken (skattelängden för jord). Som vi ser ovan var 1858 som det blev även kyrkligt.
Här följer en avskrift av beslutet från Stockholm.
Till Konungens Befallningshafvande i Westernorrlands län.
I anledning af Kongl. Kammar Collegii skrifvelse till Konungens Befallningshafvande af den 2 november 1818 har väl ena hälften af hemmanet Gårelehöjden derå skatteköp meddelades, blifvit i Jordeboken omfördt från Lidens till Junsele socken, hvartill densamma Evärdeligen hörer, men då andra hälften af samma hemman hvillen Konungens Befallningshafvande den 1 April 1851 till skatte försålt, ännu upptages i Jordeboken för Lidens socken, har Kongl. Collegium velat härmed erinra Konungens Befallningshafvande att låta jemväl denna hemmansdel från Lidens till Junsele socken behörigen omföra.
Stockholm den 6 Augusti 1857
J. Falkman J.M. Bonndeaö F. Th. Billberg
/m.fl. underskrifter/
Den förste torparen i Gårelehöjden
Torpbebyggelsen hade kommit igång på allvar vid 1700-talets slut, detta mycket tack vare att befolkningen hade ökat, och alla hade inte möjlighet att bli bönder och hemmansägare. Ofta var det yngre bondsöner och drängar som sökte sig som torpare. Bondetorpen anlades på en mindre avstyckning av ett hemman, och i kontrakten ingick ofta att torparen skulle utföra vissa dagsverken för bonden.
Det var 1819 som drängen Olof Nilsson född i Resele socken 1796, slog sig ner som torpare i Gårelehöjden. Orsaken var förmodligen att han gift sig med en syster till Per Andersson vid namn Dordi Andersdotter, och de hade redan som ogifta fått en dotter 1816 vid namn Anna Dorotea, men vid detta tillfälle bodde Olof i Resele. De vigdes 1817 och Olof blev dräng hos sin svåger i Gårelehöjden. Den 6 december 1819 skrev Olof Nilsson ett kontrakt med sin svåger Per Andersson om att få bli torpare på dennes hemman.
Avskrift:
Genom detta vårt öpna Contract uplåter och antager min drängen Olof Nilsson ifrån Resele Prästebord och dess hustru Dorotea Andersdotter, till torpare i bägge deras, nu varande lifstid, och torpet blifver som stuga är uppsattade af honom sjelf, han uthuggit, och slotten får han efter den brandet som det mo är, som han har stugan på twärt öfver bäcken (?) å omse sidorna ytter Moen får han till åkerjord i brist på den västra åkerjorden tilles dess det blir i öster och söder på Mon, och den tillika slotten som är yste med quarnarne och utslotter får han slå på min del på Storflon Västerom högda och Hustimmer och wedbrand på min skog och närmare på möjl. husninge, andra dagsverken utan jag förbehålla mig och will hafva hjelp om våren att såga för betalning med mig svara mig Getning för de Creatur som han har eller Dagsverken, hvilken dero har vile och vill jag hafva arbete fram för de andra betalning, då jag behöfver honom detta vill jag att han skall hålla om han vill behålla Torpet, hvilket skjedd, i Gårelehögden den 6 te December 1819 och Lidens Sochn.
wittnar
Erik Olofsson i Holaforsen Pär Andersson
Olof Ersson ibidem i Gårelehögden
bomerke Skattebonde
Olof Nilsson
Torpare
bomerke
De äldsta byggnaderna
Detta härbre finns i Gårelehöjden och stod ursprungligen på den s.k. Jons Danils gård, nuvarande både f.d. Sehlbergs och Källers hemman.
Ovanför dörren står initialerna OPS och årtalet 1795. OPS är med största sannolikhet namnet Olof Persson d.v.s den som byggde häbret. Med tanke på att byn bildades 1794 kan man inte komma närmare de första nybyggarna.
Fler häbren
Detta häbre står på nuvarande Stenmarks gård 2:17 och äldsta årtalet på detta är 1862. Detta hemman består nu av både Stenmarks och Tarbergs. På den sistnämnda gården finns även ett äldre omålat häbre.
Bränna
I Gårelehöjden en bit efter vägen mot Mjösjö ligger Bränna, ett område där det fanns tre torp.
Det först anlagda av dessa torp var Backlunds. Detta är nu helt borta och marken liksom på de andra två torpen igenväxt. Johannes Backlund hette den förste där och var född i Gräsmark 1855. Han kom till Gårelehöjden 1876 och hade samma år gift sig med Ingeborg Englund, född i Sollefteå 1854, men hon hade med sina föräldrar kommit till Mjösjö 1868 och sedan 1874 till Gårelehöjden. Johannes dog 1931 och Ingeborg 1919.
Sonen Karl Backlund född 1879 och hans hustru Ida född 1878 tog sedan över. De fick nio barn som alla dog före modern.
Johannes dotter Ingeborg och hennes sambo Erik Alfred Edkvist byggde 1936 ett nytt hus på torpet. Edkvist var järnvägare och gick omkring och sålde blomsterlökar.
Det tredje torpet beboddes av Johan Englund och hans hustru Anna f. Gustafsson från Resele.
De senast nämnda torpen finns kvar idag, men inägorna är helt igenväxta.
Vårdkas på Högdarberget
Det har länge berättats att det fanns en s.k. vårdkase uppe på toppen av Högdarberget, och detta stämmer väl. För övrigt den enda kända i Junsele socken.
En vårdkase bestod av en stapel av ved upplagd på en strategisk punkt och avsedd att antändas som en signal om att fiender nalkas. När ofred var att vänta bemannades vårdkasarna med hjälp av ett påbjudet vakthållningssystem. Vid fienders annalkande tändes kasen som varningssignal till befolkningen, och nästa kase kunde tändas. Användningen är känd sedan medeltiden, bl.a genom Hälsingelagen. Få lämningar är bevarade utom i ortnamn och tradition. Se. Vårdkasberget i Härnösand.
En vårdkase kunde vila på ett röse eller en plattform av sten och bestå av stockved som arrangerats i pyramidform upp till 10-15 m höjd, med en lång stock i mitten och nederst ett hålrum med tjärtunnor för antändning. Inuti staplarna fanns ofta torrt ris och näver. I anslutning fanns ibland kojor för utkik.
I boken ”Resele saga och sanning” av A. Nyberg 1899, finns en uppgift om att det funnits en vårdkase på Hundforsberget i Ådals-Liden.
Gårelehöjdens vårdkase omnämns av Pelle Molin i en artikel i ”Från Ådal och Norrlandskust”. Den skall ha legat på bergets högsta punkt Asplokshöjden. Enligt tradition skall det vara på samma plats som det senare byggdes ett brandtorn på.
Problemet med att lokalisera var vårdkasarna fanns är att de sällan omnämns i de gamla arkiven, och att de slutade att användas ganska tidigt.
Johannes Annerstorpet
I Gårelehöjden gränsen mot Holafors låg inte långt från älven ett torp som nu är helt borta. Torpare var Johannes Andersson och hans syster Katarina.
Johannes Andersson
Johannes var född den 4 maj 1883 och systern den 1 augusti 1888. Föräldrar var torparen Abraham Andersson och hans hustru Stina Erika Sjödin. Fadern Abraham var bördig från byn Söderbäck, Degerfors församling i Västerbotten där han föddes 1842. Stina Erika var född i byn Bysjön i Junsele socken 1849, men hade med sina föräldrar och syskon flyttat till Gårelehöjden i unga år. Utöver Johannes och Katarina hade de även barnen Johanna född 1881, Andreas 1886, och Erika 1893.
Johannes och Erika levde tillsammans på torpet tills Johannes dog 1954. Året därefter flyttade Katarina till Gunillagårdens ålderdomshem, där hon dog 1957.
Torpet som har fastighetsbeteckningen Gårelehöjden 2:8 är nu borta och husen rivna. Matjorden köptes och fraktades bort.
Skolan i Gårelehöjden
Efter skolreformen 1842 bedrevs oftast skolundervisningen under några veckor i någon bryggstuga eller dylikt. Speciella skolbyggnader kom efter hand och i de mindre byarna först fram mot 1900-talets början.
För Gårelehöjdens del inträffade det fina att bonden J. Sjölund skänkte en bit mark ur sin fastighet 1:18, och skolhuset i Gårelehöjden byggdes i sitt första skede år 1899. Det uppfördes av trä på 0.5 meters grov stenfot. Taket kläddes med spån och byggnaden rödmålades. Skolan bestod i början av en våning med vind. Indelades i skolsal, 1 rum och kök samt förstuga med en mindre stugukvist. Invändigt blev det oljemålat och tapetserat. Enligt ett försäkringsbrev från 1901 fanns tre eldstäder. Det 10.3 meter långt och 8.5 meter brett.
Samtidigt byggdes matbod, vedbod och avträde, dels med timmer och dels med resvirke. Spåntak och stod på 0,5 meters stenfot. Rödmålade.
1923 byggdes en mindre byggnad bakom skolhuset som kom att kallas ”Storskolan” för klasserna 3 till 6, och en tid senare byggdes den ursprungliga skolan upp till två våningar höjd. Då inreddes även en mindre lärarbostad i nedre våningen och en större i övre. 1934 renoverades övre våningen med bl.a. centralvärme och 1952 ytterligare en renovering av hela huset med källarvåning och centralvärme i hela byggnaden, samt kulvert till den andra skolbyggnaden.
Under 1940-talet tillkom barnbespisning i nedre planet.
Vid renoveringen 1952 tillkom även en bastu för allmänheten i källaren, vilken var i drift ända till dess skolan såldes 1992.
Här räknar vi upp några av de lärare som verkat vid skolan (enligt Gösta Sjödin):
Klasserna 1-2
Signe Jönsson, Signe Gerdin, Annan Andersson, Gerda Henriksson, Iris Moström, Anny Styf och Märta Vestberg.
Klasserna 3-6
Alma Lindström, Ragnar Östby, Helge Lindberg, Olle Sunnerdahl, Karl Lindberg, Karl-Anders Fahlén och Bertil Nilsson.
1955 flyttades klasserna 1-2 till skolan i Krånge, men 1957 hade antalet barn ökat så dessa årskullar kunde åter gå i Gårelehöjden.
1965 upphörde skolan helt i byn och den sista läraren Bertil Nilsson blev då stationerad i centralskolan i Krånge.
Mellan åren 1978 och 1992 användes skolan av Gårelehöjden-Tarsele byalagsförening, men därefter såldes skolan till en privatperson.
Affärer
Julle mfl. Huset i bakgrunden troligen Per August Mählers affär på Albin Eriksson gård.
I början bedrevs förmedling av varorna ofta i någon privat gård där man var ombud för någon handlare i någon av de större byarna. En av de tidigaste affärerna i Gårelehöjden startades av Per Magnus Stenmark i hans gård och det var en filial till Johan Erikssons affär i Söderfors.
Det som senare kom att bli byns Konsum startade omkring 1918-19 när Per-August Mähler startade försäljning i Albin Erikssons bryggstuga.
ähler ville utvidga sin verksamt och hamnade så småningom i kyrkbyn, varvid arrendatorn Kristoffer Selins dotter Lina övertog verksamheten någon gång under 1920-talets början. Hon bedrev verksamheten till 1932 när Edvard Stenmark startade affär i sin bostad i andra änden av byn. Efter några år tog Konsum över verksamheten och när Edvard omkom i en motorcykelolycka 1938 tog hans kusin Julle Stenmark över som föreståndare. Denna verksamhet blomstrade och 1944 byggdes en affärsbyggnad på en bit mark mitt i byn som inköptes av Edvin Engström. Där pågick verksamhet fram till 1964. Den siste föreståndaren hette Holmfrid Johansson. Huset hamnade senare i privat ägo, och förstördes delvis i en brand 2004.
Bernhard Sehlberg uppförde ett affärs- och hyreshus inte långt från Konsum i vilket Sven Mattsson bedrev privathandel åren 1946 till 1958. Detta hus ägs och bebos nu av Joel Nilsson.
Posten i Gårelehöjden
Poststation fanns i byn från den 1juli 1912 till den 30september 1968.
Föreståndare var:
Inga Norlén (Ingrid Karolina) -1921
Jonas Sjödin 1921-1952
Sigrid Danielsson (Sjödin) 1953-1968
Posten inrättades i Gårelehöjden den 1 juli 1912, och den låg då i Norléns gård, och sköttes av Inga Norlén fram till 1921. Detta år övertog Jonas Sjödin verksamheten och posten flyttades till hans fastighet. Hans dotter Sigrid övertog sysslan den 1 april 1953, och 1962 flyttades posten till en gul byggnad på andra sidan landsvägen. Den lades slutligen ner den 30 september 1968.
Eldsvåda i Gårelehöjden
Torparen Wilhelm Petter Jonsson hade drabbats av eldsvåda och i sockenstämman den 13 november 1859 kan man läsa följande:
”Efter åtta dagars förut skedd pålysning sammanträdde Socknemännen för att yttra sig öfver bergärt bidrag till brandskade-ersättning åt Torp. Vilhelm Pet. Jonsson i Gorelehöjden. Ock beviljades efter någon öfverläggning 12 sk Rhs af hvarje Bonde, nybyggare och torpare i Socknen och skulle bidragen uppbäras af Sexmännen”.
Torparen Wilhelm Petter Jonsson föddes i Kolsele, Vännäs i Västerbotten den 15/4-1814. Död i Gårelehöjden den 4/6-1884. Gift den 29/11-1837 med Anna Magdalena Wester, född den 1/3-1811 i Bracksele, Bjurholm, död 12/11-1872 i Gårelehöjden. De hade sex barn tillsammans.
Syneförrättning hos Jonas Lidén i Gårelehäjden 1828
Många tror att allt var enklare och mera fritt för så där 100-200 år sedan, men så var det inte. Myndigheterna höll koll på det mesta, framförallt för att se till att skatt kom in till statskassan. Man upprättade kartor ner till bynivå, och ibland t.o.m. över fastigheter. Skulle en gård flyttas skulle även detta noteras och undersökas så att man kunde beräkna vilken jordskatt som skulle in. Därför förrättades syneförrättningar där betrodda män mätte upp och undersökte marken. I de gamla tingshandlingar finner man ofta protokoll över syner och för Gårelehöjden skall vi här ta del av bonden Jonas Lidéns gård. Synen gjordes den 22 september 1828.
År 1828 den 22 september blef underteknade af Jonas Lideèn i Gårelehöjden anmodat att syna och upmäta hans nya gårdstomt, som befanns efter mätning 2200 alnar öster ifrån den gamla gården
S:d. Började mätningen up vid torpet ifrån en hage emellan [korsändan] och grannen Pehr Jonsson och mättes i öster 480 alnar i söder efter en bäck 260 alnar i väster 260 och åter i söder 280, vidare i väster 300 och derifrån i rät sträckning till första puncten 434 alnar inom dess gränser hade Lideén upodlat åker till nödigt behof och tillika updragit en Sexknutig och en fyra knättiga stugor, ett fähus med tre rum, ett härbärge och en kornlada utan tak, har väl meranämnde Bonde Jonas Lideén velat anhålla om tio års frihet för den beskrifne utflyttningen som till respective domställen i ödmjukhet hemställa för att afvakta nådigt utslag.
Häremot har ena grannen Pehr Jonsson ej haft andra erindringar än att å annat tjenligt ställe erhålla lika svarande ägor som de hvilka nu blifvit insyndt.
År och dag som ofvan ut supra.
Eric Nilsson i Bölen Nämndem. P.S. Modin i Mo
Jonas Lidén bodde på det s.k. Västra hemmanet tidigare delat i två bitar på 2 3/8 seland vardera. På den ena halvan fanns nybyggaren Johan Helgesson, och på den andra hans son Johan Johansson. Denne lämnade byn redan 1822 och flyttade utsocknes. 1823 kom en Johan Ersson från Häxmo som dog redan 1824 och hemmanet övertogs då av hans måg Jonas Lidén, född 1795. Denne var sedan 1825 torpare i byn sedan han och hustrun Barbro Johansdotter inflyttat från Kläpp i Ådals-Liden. Barbro var född 1795 i Jansjö i Ådals-Liden som dotter till ovan nämnde Johan Ersson och hans hustru Greta Persdotter. Hon gifte sig 1822 med Jonas, och de fick fem barn tillsammans.
1832-33 flyttade familjen till Stenvikstrand i Ramsele och slutligen till Sörmoflo i Ådals-Liden. Där dog Jonas 1867 och Barbro 1869.
Hemmansbyte 1868
å Bysjö hemsida kan ni läsa hur det gick till när Per Sjödin bytte sitt hemman i Bysjö mot ett hemman i Gårelehöjden tillhörigt hemmansuppköparen Erik Petter Persson i Höfven Resele. Denne Persson var en av de ivrigaste uppköparna under denna tid och spekulerade i fastigheter som han sedan sålde vidare, ofta till skogsbolag, som t.ex. Sprängsvikens AB. Persson hade köpt hemmanet i Gårelehöjden strax innan av konkursboet efter avlidne bonden Anders Andersson. Per Sjödin från Bysjö kom alltså till Gårelehöjden och han var far till Per-Olof Sjödin, född 1853, som avled först 1958 i en ålder av 105 år. Hemmanet klövs senare, men hemgården gick i denna släkt i ytterligare två generationer innan det 1998 såldes till Leif Englund. En annan del av hemmanet ägs än idag av Sjödins. (Jan –Olof).
Ur Sollefteå TLG HR småprotokoll1868.
Protkoll träffat wid försäljning af aflidne Anders Anderssons i Gårelehöjden konkursmassas hemman den 10 augusti 1868
S.D.
Efter det Kungörelse om detta hemmans försäljning blifvit upläst i Junsele. Lidens och Resele kyrkor och utsatt till denne dag utbjöds hemmanet Gårelehöjden Nr. 1. om 2 3/ 8 selands skatt med hus och jord sådant det nu befinnes med vexande och aflagrad gröda att genast tillträdas med skyldighet för blifvande köparen att betala utsäde, korn och alla bergnings och brukningskostnader, under denna sommare.
Hemmanet säljes med den rätt konkursmassan dertill eger och må å hemmanet nedsatte Torparen Anders Petter Matsson bibehållas wid besittningen af sitt innehafwande Torp efter sine derom egande handlingar. Och som Enkan ej har annan bostad må hon om hon så önskar ega rätt att qvarbo i gården under loppet af 3 ne månader häftes och rättighet att få skära de tegar hon sådd å hemmanet för i år.
Hemmanet skall betalas inom en månad från denna dag derest icke annan öfverenskommelse kan träffas med wederbörande inteckningshafware.
På dessa wilkor utbjöds hemmanet och stannade sluteligen för högsta budet, Handlanden Erik Petter Persson i Höfven med 4100 rdr Rmt hwilket med wanligt klubbslag bekräftades.
…….osv……